Fem veckor avverkade, 8 kvar

Två chanser har jag nu haft att insupa Gangnamstilen, två chanser jag vill hävda utnyttjades till fullo genom upprepade besök till amerikanska samt koreanska restauranger. Jag bibehåller en 100% besöksratio till Dunkin' Donuts och med Psys kroppsform i åtanke måste Dunkin' Donuts utgöra enssensen i det som konstituerar Gangnamstilen. 

En av de många bankbyggnaderna i Gangnamdistriktet.

Sedan förra inlägget har en Japan flyttat in i rummet och kommer stanna här i fem veckor till. Har från några håll blivit upplyst om min tur att det ej var en kines som flyttade in, kan inte säga så mycket utöver att folk är folk oavsett var man kommer i världen vilket skenbart även inkluderar fördomar.

Utöver utökandet av antalet boende i rummet har inte särskilt mycket skett, aningen monotont men dagsschemat lämnar inte mycket tid för annat. Det är däremot två saker jag ser fram emot: om två veckor har jag avverkat mer än hälften av mina tre månader i Korea samt om 18 dagar fyller Emil 18 vilket utöver myndighet innebär att han för sitt eget bästa borde ha tagit sitt körkort då jag landar om 56 dagar.

Högt tryck på axlar

Sjuttio dagar är vad som kvarstår av min Koreavistelse vilket betyder att jag för 21 dagar sedan tog farväl av Janet och Emil på Arlanda, till den sistnämndes glädjefyllda hänryckning (en månad innan min avresa hade han bestämt sig för att ockupera mitt rum med en dubbelbädd i.e. våra sängar bredvid varandra). När jag passerat säkerhetskontrollen och inte längre såg bråkdelen av min familj kändes tiden framför mig minst sagt överväldigande. Väl här har tiden dock passerat snabbare än förväntat, trots att tre pass per dag onekligen gör dagarna väldigt långa.

Som Michell berättade innan jag gav mig av och som framgått väldigt tydligt är det tung och högfrekvent belastning som läggs på axlarna. Redan två träningsveckor in hade skada drabbat två koreaner och i gymmet syns det tydligt att många fler har ont eller är stela i axelpartiet. Med träningen vi hittills genomgått är detta föga överraskande. När jag för en smärre skara koreaner gick igenom komplexfemman hade alla problem med dragrörelsen uppåt. Stöt fick ersätta drag. På morgonpassen utgör ofta olika variationer av skottkärra eller kolmaskar stora delar av träningen, båda väldigt påfrestande för axlarna.

Utöver att vara treveckorsmarkör var idag även dagen då jag fick min första meny för hembeställning. Än en gång har Michell rätt, skolmaten blir man kvickt less på.